En tid för skratt och skräck

Jag var och såg en av scenvärldens vackraste sjöar igår. En lugn och fridfull plats där ömsom små skepp seglade runt och ömsom begravningsljus stod uppställda. Ibland badade aktörerna i sjön, och ibland vandrade de mot något fjärran mål.

Pjäsen var Edvard II, och scenen var Unga Klara. Sällan har jag skådat en så komisk pjäs med en mysig underliggande svärta. Rikard Wolffs egocentriske kung hade en underbar motpart i Simon Norrthons naive Piers Gaveston.

Det var en stark ensemble som framförde pjäsen. Jag gillade verkligen att de starkaste manliga karaktärerna spelades av kvinnor, vilket ännu mer ställer genderfrågan på ända. Suveränt gjort, Suzanne Osten! Att jag sen satt så att jag i stort sett hade Hr. Wolffs huvud i knät vid ett par tillfällen gjorde ju inte saken sämre. Han är ju trots allt min favoritskådespelare på tiljorna (i motsats till hans framträdanden på vita duken, där jag inte anser honom passa in).

Om du inte har sett pjäsen än - passa på medan den fortfarande går!

There and back again

Ja, jag har varit där. På andra sidan Internet. Långt borta.

Men nu är jag tillbaka, och ska försöka att skriva lite oftare än var tredje år. Och nu även på svenska. Länge leve modersmålet!


T-H-X eleven-thirty-eight will be taken into custody at a minimal monetary expenditure. Total operation cost: six thousand credits under budget. Congratulations. Be efficient, be happy.